Jag har inte haft en tanke på att hudcancern kan ha spridit sig. Eller jo, det har jag förstås haft, man är ju irrationell som få, vissa stunder. Men jag har inte haft en känsla av spridning "på riktigt", jag stoppar ju alltid huvudet i sanden med ett mumlande "det händer inte mig" ... Det gjorde jag med provsvaret, fast varje dags fördröjning liksom stärkte motbevisningen.
Jag var tillfreds med tanken att inte göra någon sentinel node - portvaktslymfkörteln (scrolla ner lite på den sidan så står det om SN), eftersom jag inte tror det finns spridning. Man sprutar in blå vätska vid tumören för att se vilken lymfkörtel som nås först - den plockar man ut och kollar på. Är den fri från cancerceller är allt lugna gatan, om den har cancerceller, ja då vette sjutton ... Jag gissar att de fortsätter plocka kulor. Plocka med höger, plocka med vänster ...
Men, nu när undersökningen står på agendan så börjar jag känna oro och ångest över vad som helt plötsligt KAN upptäckas. Och det är nästan två veckor kvar. Attans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar