Jag har en viss ordning till vilka jag ska berätta. Först fick ju de allra närmaste i familjen och en vän veta, förstås. Sedan syjuntan, liksom som ett berättartest. Och för att de är underbara och några man kan berätta vad som helst för, förstås. Och sedan släkten och familjen.
Men sen då? Härnäst mina styrelsevänner i samfälligheten. Vi är en fin kärna och de ska självfallet inte vara sist på bollen ifall ryktet börjar gå i radhusområdet. Men sen? No mercy. Hej facebookvänner - de jag känner och inte riktigt känner. Flera hundra personer av olika nära grad. Sedan är det liksom inte hemligt längre. Skönt. Tror det kommer bli någon av de närmaste dagarna, till och med ...
Men först lite rädsla över att skicka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar