En sköterska på vårdcentralen ringde idag på eftermiddagen. Jag var ute med barnen och hade vattenkrig. Hon sa helt sonika att läkaren ville boka in mig på måndag för ett läkarbesök. Jag frågade vad det gällde, och det visste hon inte. "Visste inte ..." Jag frågade om mitt två månader gamla prov från patologen äntligen hade kommit, och hon svarade bara undvikande. Jag frågade igen. Hon nekade lite undflyende. Jag frågade om hon såg ATT svaret kommit, inte VAD det var. Hon undvek frågan ... Jag sa som det var, rakt ut.
- Jag vet vad det gäller. Det är patologens provsvar, det har kommit. Det ser inte bra ut. Jag kan inte komma på måndag, kan inte läkaren ge mig beskedet via telefon? Jag vet ju redan vad det handlar om eftersom ni vill ha dit mig ...
Hon växlade några ord med läkaren och efter några minuter ringde han upp mig. Jag var helt stabil och sansad på rösten, så de behövde ju inte oroa sig för någon urflippning. Hjärtat slog så hårt att det nästan syntes utanpå. Han var mycket ödmjuk, vilket jag inte riktigt uppfattade honom som när jag varit kontakt med honom gällande min hypotyreos. Alltid något.
Han berättade att märket var borta med två millimeters marginal, och var 0,8 mm tjockt. Han skulle snabbt skicka remiss till hand- och plastik för att ta mera, vad det nu kallas ... Och hudtransplantation och allt vad han pratade om. Han lovade att det skulle gå fort, och att han skulle skicka remiss för kännedom till hudkliniken också.
Så, efter ett tag orkade jag inte hålla mig stabil och glad på rösten, då började den bryta. Jag sa att jag skulle ringa en kompis/granne, och vi lade på luren. Jag skakade. Barnen var ute och lekte och maken på jobbet. Maken hann dock hem innan kompisen hann komma. Jag mådde rent illa, men hade sett fram emot att komma igång med löpningen idag, så jag tog en sväng i skogen ändå. Behövde rensa tankarna, men inte sjutton blev de klarare för det ...
Jag har bett maken att läsa på om MM, för jag orkar inte. Dessutom ger hypotyreosen mig koncentrationssvårigheter, så jag förstår knappt ändå inget av vad jag läser. Har fullt upp med att slutföra min kandidatuppsats så jag hinner få ut min examen innan jag dör ... (Ok, ursäkta galghumorn. Jag HAR faktiskt ett optimistiskt tänkande och tror inte att jag har någon spridning, utan nu är jag snart frisk igen. Om inte annat ska jag baske mig kämpa emot!)
Så, ursäkta att det blev långt. Ni behöver inte läsa allt, jag skriver bara av mig. Jag gör sånt. Skriver av mig. Jag har nu haft diagnosen i 2,5 timme. Fortfarande overkligt.
Hej! Så glad jag är åt att ha hittat din blogg även om du inte är aktiv längre. Jag fick ett samtal från VC i fredags om min leverfläck jag tog bort för en månad sen. De kunde inte ge beskedet per telefon utan jag måste gå dit imorgon för att få det. Det enda hon sade var att det var tvunget att undersökas vidare. Är rätt säker på att det är mm. Min fläck växte en halv cm innan jag tog bort den. Var tyvärr väldigt seg med att söka för den för varför skulle det vara något liksom.. Hur mår du idag?
SvaraRaderaFörresten är min emailadress annisaksson@live.se om du skulle vilja mejla till mig! Inte säkert jag ser det här då jag inte skriver från något konto.
SvaraRaderaVänliga hälsningar,
Ann