Eftersom jag redan nu insett att INGEN, utom möjligen folket i Malignt Melanom-gruppen på facebook kan förstå hur jag tänker och hur jag känner, så har jag också bekräftat för mig själv att det inte kommer att bli några längre resonemang med min omgivning om min situation. Ingen har tid eller ork (fick jag smärtsamt kastat i ansiktet av en av mina närmaste vänner igår) att lyssna för mycket, och även de som försöker så de blir blå i nyllet, kommer ändå aldrig att förstå mig. Det blir aldrig så, sorgligt nog.
Människan strävar efter att bli förstådd, och lyssnad på. Så, detta stärker ytterligare min vilja att gå ut öppet med min situation och ge folk möjlighet att lyssna och läsa vad jag tycker, tänker och känner, men när de själva vill. Jag kommer så småningom att presentera både blogg och mikroblogg (facebook, twitter) helt öppet och låta den som vill ta del av den. Jag tror att det är enda chansen att folk ska kunna ta till sig det; att de får göra det själva när de har tid, med sin älskade dator, utan tvång och utan att behöva se mig i ögonen medan de frenetiskt försöker hitta ord. Min värld har stannat, men det har inte deras. Jag måste förstå det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar