Det här går inte ... Sova alltså. Tankarna far och fladdrar. Ångesten hänger över ena axeln, bitterheten över den andra. Jag har så mycket annat att kämpa mot. Hade det inte räckt så? Jag var ju egentligen slut innan detta kom, men fascinerad av mig själv över hur duktig jag var som höll näsan över vattenytan. Men Gud ger väl bara oss som är starka svåra prövningar? Veklingar har fullt upp med sin snuva.
Jag har kämpat så hårt mot hypotyreosen sedan september att jag aldrig trodde jag skulle orka prata igen. Sedan kämpa med den engelska kursen och tentan på en ansenlig mängd engelsk kurslitteratur, trots hjärndimma och koncentrationssvårigheter. Statistik var ju inte min grej heller, speciellt inte under en period då det privat var lite tuffare, men biter man bara ihop och arbetar på så når man tydligen målet. Nästa grej, vikten var nästan hälsofarlig. Nu väger jag äntligen 20 kg mindre, men det har inte varit smärtfritt. Och uppsatsen, ja den har hängt över mig om ett lågtryck, men snart är jag i mål. Examen in drygt tre veckor. Det känns som en omöjlighet att genomföra nu, bara. Men vad är alternativet?
Jag är urvriden. Jag tror jag är utbränd.
Man säger ju att den som grinar inte gör det för att den är svag utan för att den varit stark för länge. Jag har varit stark, väldigt stark, väldigt länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar