Ok, första riktiga soldagen sedan beskedet om att jag har hudcancer. Eller rättare sagt, första riktiga soldagen jag planerat att vara ute, sedan dess.
Jag har i ärlighetens namn inte brytt mig när jag varit ute sedan jag fick provsvaret, jag har inte smörjt mig ett dugg och har inte tänkt på att skyla mig. Jag har däremot tänkt på att hålla mig inne (tack uppsatsen för att du håller mig inne).
På schemat idag stod en promenad till pendeltåget, lunch i Trädgårdsföreningen, lek och glass, buss och pendeltåg hem igen. Det innebär med andra ord en hel del sol. Och att klä på sig känns tungt, jag avskyr verkligen kläder när det är soligt. Vill inte ha kläder mot kroppen, var glada att jag inte kilar runt i bara mässingen ... Så, kjol och linne kräver kompletterande solskyddsmedel. Eftersom vi inte bränner oss så lätt i vår familj så var SPF 30 det värsta vi hade, så jag tog det. Vi smörjde våra ansikten med SPF 50, dock.
Men jag hade glömt hur mycket jag avskyr att smörja mig innan jag går ut i solen. Det blir så svettigt!! Och kladdigt!
Kladd
Läkaren informerade om att det bästa för mig är att undvika solen helt, men annars vara påklädd täckande. Solhatt var en av grejerna han propsade på. Eh, jaha. Glömde ...
När vi kom fram satte vi oss i skuggan vid ett bord. Jätteskönt att slippa solgasset, och det fläktade riktigt skönt i skuggan. Men, skugga kommer oftast av att något skymmer solen. Som ett träd till exempel. Ett träd där fåglar gillar att sitta ... Herrejösses vi fick verkligen parera. Men, jag lär mig väl att välja mina skuggor med större omsorg framöver.
Skönt med skugga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar