Sjukdomshistoria

Vid fjorton års ålder upptäckte jag Vitiligo. En autoimmun sjukdom där mitt eget immunförsvar är så aggressivt att det angriper min egen kropp (i det här fallet pigmentscellerna). Det ger vita fläckar, hyfsat symmetriskt över kroppen, men syns bara när jag är brun. Jag har mest fläckar på händerna och i ansiktet, men även under armarna, på armbågarna och knäna bland annat. 

I tonåren fick jag HNPP. En nervsjukdom som gör att mina nerver är väldigt känsliga för tryck och där bortdomningar hör till vardagen. Vid särskilt påfrestande belastningar på nerverna uppstår tillfälliga (upp till en månad långa) förlamningar. Allt beror på vilken nerv som utsätts för vilken typ av påfrestning under vilken tid. Jag har haft förlamningar främst i min högerarm, så att jag inte kunnat använda den alls. Handen har fungerat, men inte armen. Jag har också haft droppfot, som är en förlamning i foten så man har svårt att gå och snarare får "kasta" med sig foten vid varje steg. .  

2012 konstaterade maken att jag nog hade hypotyreos, vilket även diagnosticerats. Det är en underfunktion i sköldkörteln som ger mig koncentrationssvårigheter, jag har svårt att fokusera, är ljud- och ljuskänslig och ämnesomsättningen har stannat av. 2013 gick jag upp över 20 kg i vikt, av någon outgrundlig anledning. Inga chips, ingen läsk, inga godispåsar, inga tårtor ... Kalorireducering om max 1500 kcal och träning 3-4 gånger i veckan.

Hösten 2013 var jag så dålig i min hypotyreos att jag fick ett helt nytt rörelsemönster. Långsam, små rörelser, pratade mindre och tystare, orkade inte skratta så mycket, log mest. Jag orkade oftast inte ens sitta upprätt, och när jag låg ner kunde jag heller inte studera. Jag frös konstant trots flera lager av yllekläder. Magen fungerade dåligt (information overload, jag vet ...). Allt eftersom medicinerna trappats upp har jag känt mig bättre, men en stor del av tröttheten finns kvar, och ämnesomsättningen fungerar fortfarande inte. Egentligen är de flesta symtom kvar till stor del, tyvärr. Läkaren skickade också en remiss till magnetröntgen för att säkerställa att det inte var några problem med hypofysen (typ cancer). Det var det inte. Puh! Jag var oerhört tacksam över att det inte var cancer ...

Oh, the irony ...