Rackarns, så arg man kan bli. Den sköterskan jag precis pratade med på hand- och plastik kommer nog att stoppa ner cancerceller i mitt operationssår innan de syr igen ... Om jag väl får komma dit, hon kanske slängde min remiss. ;P
Jag ringde och frågade lite om vad som händer med min remiss och vad som kommer att ske framöver. En för mig fullt rimlig handling för en person som just fått mattan bortryckt under fötterna ... Hon bara sa att remissen ligger där och inte har blivit bedömd än. Hon kunde inte ge några svar utan "jag får finna mig i att vänta" och "lita på att de hör av sig". Jag försökte ödmjukt att fråga på nytt vad jag kan vänta mig, och att jag självfallet förstår att hon inte kan ge säkra svar. Hon gav inga svar utan tycktes bli irriterad över att jag inte nöjde mig med hennes standardsvar.
- Jag förstår att jag måste vänta, men nu ringer jag som orolig patient och vill veta v-a-d s-o-m k-o-m-m-e-r a-t-t h-ä-n-d-a!
Då kom hon igång och berättade, märkbart sur. Jag var också sur och försökte avsluta samtalet när hon berättat färdigt, men DÅ passade det att prata på och berätta för jag lyckades inte alls få stopp på henne. Herrejösses, är man så lättstött ska man nog kanske välja bort vården. Jag var kanske också lättstött, så jag väljer bort cancer ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar