Självfallet är döden det allra värsta, men dit ska jag inte. Inte än på 50 år. Så under tiden kan jag bäva för något annat. Att bli ensam. Att folk ska ha så fullt upp med sina middagsbestyr, stojiga barn och snuva att de glömmer att de har en medmänniska i chock. Eller i ångest.
Ok, nu låter jag som den mest egocentriska människan som gått i ett par skor (gärna med klack), men det är så lätt att få perspektiv när man drabbas av svår sjukdom. Jag har gjort det själv, oräkneliga gånger. Sagt "du vet var jag finns om du vill prata". Orden som enbart existerar för att döva sitt egna samvete. För inte sjutton hjälper de den som är i nöd. Jag vet ju att de orden sägs med all välvilja, och att de faktiskt betyder det de betyder. Men. Vem, som råkat ut för sjukdom, dödsfall, what not orkar torka tårarna, snyta sig och ringa upp den som yttrade de vackra orden? Vem orkar tvätta bort den utsmetade maskaran, försöka dämpa den värsta svullnaden med isbitar (och förfrysa ögonlocken) ta på sig något mindre oanständigt än halvskitiga, säckiga mysbrallor och med ögon suddiga av tårar vingla iväg på cykel till densamme för att söka tröst?
Nej, det är snarare en god väns skyldighet att som frisk och kry, eller åtminstone för stunden mindre satt ur spel, ta ansvar för att ta den där kontakten. Ett sms, ett litet meddelande eller en liten hjälpande hand. Jag har gjort det också. Varit den som tagit ansvar för att höra av mig till sjuka eller sörjande vänner för att de ska veta att de blir tänkta på. Jag tror det har betytt något för dem. Åtminstone skulle det betyda något för mig.
Dagsens tips till dig som har en vän som mår dåligt: Köp med frukost, baka en kaka eller åk till en vän och laga en näringsriktig lunch. Det tar ett par timmar av ditt liv på sin höjd, men skänker din vän en glädje som säkert förlänger livet med ett par år.
Dagsens bonustips: Skicka ett sms till den i din vänkrets som för stunden verkar må sämst, varje gång du går på toa. Erkänn, du blippar ändå med telefonen då, eller hur? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar