På kvällarna kommer hjärnverksamheten igång för fullt så fort det börjar lugna ner sig lite. Jag vet inte, men misstänker att det är någon form av försvarsmekanism som kliver in och räddar mig från att behöva kännas vid min situation. Har man mycket att göra hinner man ju aldrig riktigt fundera på annat. Detta gör att jag inte kommer i säng före ett på natten, och väl i säng måste jag blippa med telefonen tills jag somnar och tappar den i huvudet ... Detsamma gäller ju på mornarna. Så fort jag vaknar till börjar hjärnan att arbeta och ställa krav på att jag har en massa jag måste fixa. "Måste" ...
Usch, jag börjar känna av sömnbristen nu, men adrenalinet håller mig nog igång ändå. Jag börjar bli rädd för vad som händer när det går upp för mig vad jag råkat ut för, och jag inte orkar hålla det ifrån mig genom att "duracella" ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar