Gala?

Jag har hängt lite på ett MM-forum på facebook. Mest för att slippa googla på information utan istället läsa om deras upplevelser. Det känns mindre hemskt då. Utan att jag för den skull tar ut något i förskott. Nej, jag har hoppet uppe, och även om detta med mitt sena provsvar upptar en stor del av min tid så är det ingenting jag mår speciellt dåligt av. Inte än i alla fall. Jag är naiv nog att fortfarande tro att hemskheter på riktigt inte drabbar mig.

Hur som helst, det var en tjej från ett produktionsbolag som skrev i gruppen och efterlyste personer med olika former av cancer, som hon ville ha med på en gala. Utan att ens reflektera över det svarade jag att jag ej fått mitt provsvar ännu. Andra svarade att de kunde tänka sig att ställa upp, de som redan har en diagnos, och kanske till och med fått det flera gånger.

I år ska den tydligen gå av stapeln 27 oktober, eller något liknande. 

Hon svarade mig att det var intressant och bad att få ringa upp mig. Det fick hon, så slapp jag uppsatsen en stund ... Hon ställde lite frågor om mig och mitt liv, och jag berättade om min situation. Att jag "på äldre dagar" börjat plugga, men nu kämpar med min kandidatuppsats för att få ut en examen om en månad. Att jag har två små söta blonda pojkar. Att jag har en man. Att jag bor i radhus i en idyll en mil utanför staden. Ja, lite sådant ... Och jag såg ganska snart var hon ville komma. Det var ju som upplagt för en snyfthistoria.

Hon hade en tanke om att de ville skicka ett reportageteam relativt snart ifall jag fick ett negativt besked på mitt prov, för hon såg en unik möjlighet att få följa mig under hela processen, så att säga. Alla olika delar skulle tillsammans skapa ett gripande reportage som skulle få många att vilja lätta på plånboken och skänka pengar till cancerforskningen.

Bra pengar förra galan; 63,5 miljoner. 

Min första tanke när hon sa att de skulle komma några gånger under sommaren för att dokumentera oss var, att vi ju tänkt åka till Danmark. Hur blir det då? En mycket relevant och redig tanke. Inte.

Jag berättade för min kära mor om detta, och hon tyckte det var en bra idé. Kan man göra någon god grej här i livet så är det ju jättebra. När jag berättade för mannen var han inte fullt lika positiv. Dels har jag ju ingen diagnos ännu, och dels är han inte så sugen på att exponera familjen i media med en snyftare. Jag håller med, jag vill inte heller göra en snyftare, för det sista jag vill är att bli ömkad. Slutligen pratade jag mycket med en kompis om detta när vi gick vår kvällspromenad. Hon gav mig många funderingar och ställningstaganden, så inte sjutton är det självklart att ställa upp. Eller att inte göra det. Det finns många aspekter som tåls att funderas på.

Kan det ligga mig i fatet när jag ska söka jobb? Eller kan det rent av gynna mig? Vad ska folk säga? Kommer skvallret att cirkulera på orten i månader och år, eller kommer det att passera obemärkt? Kommer jag att bli stämplad som "CancerJenna", eller vinner vi istället respekt? Hur ska barnen ta det? Vill vi exponera dem i tv? Kommer folk att ömka mig en massa efteråt, så att så fort jag nyser kommer de att ringa hudkliniken för kontroll? Eller kommer vi att bli utstötta istället, för att folk tycker att vi är töntiga?

Det är ju en sak att kunna ställa upp på ett tv-reportage i nuläget, nu när jag är frisk. Jag kan absolut visa upp mitt bästa jag i en tv, och se pigg och glad ut och ge ett gott intryck. Det är ju så jag lever nu. Håll fasaden uppe, dåligt kan man må hemma när ingen ser. MEN. Tänk om jag blir jättesjuk, måste genomgå svåra behandlingar och långdragna utredningar? Hur kul är det att sitta helt blek och utmärglad, svårt sjuk och utan hår, illamående och darrhänt av tunga mediciner ... Hur gärna vill man framställa sig så? Nu väger jag visserligen de bästa mot de sämsta förutsättningarna, men jag måste ju göra det för att ha funderat igenom alla tänkbara aspekter.

Ja, många funderingar. Och på en mils promenad (tog 1 timme och 40 minuter) hann vi med rätt mycket resonemang. Och efter allt prat om detta ställningstagande jag behöver göra, insåg jag att jag troligtvis kommer att slippa. Distraktionen gjorde att jag släppte MM-bollen något och eftersom jag jinxat galan så är jag övertygad om att jag är frisk! =D

Nåja, säg inget ... Det är hemligt.