Jag använder skrivande som terapi för att orka med tanken på Malignt Melanom som ständigt orosmoln. Rövlapp!
Det tog mindre än ett dygn att börja fungera igen. Skönt. Fast jag vet ju att jag kommer att falla tillbaka i existentiella frågor, men idag är jag som alla andra. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar