Veckor av sömnbrist, kombination av oro och ångest samt plugg, gissar jag. Någonstans började ju kroppen ta över, men nu är det dags att ta tillbaka kontrollen igen. Somnade med plugget idag. Somnar nästan med plugget nu ...
Maken:
- Är du inte död än?
Jag:
- Nej, inte än. Jag försöker ju att undvika det ... *båda skrattar*
Maken:
- Jag menar, bara min sömnbrist de senaste två nätterna gör att jag känner mig helt död.
Skratta är härligt, skratta är bra. Sova är härligt, sova är bra. G'natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar