Jag hörde barnen nere, men hittade inte hågen först så kom ner lite i senaste laget. Gissa glädjen när det visade sig att maken tagit på dem kläderna innan han åkte till jobbet?!? Herrejösses, fiesta! Eller ok, jag hejdar mig lite, men jag blev oerhört lättad. Varje arbetsmoment är en kamp mot energilösheten. Vet inte om energilösheten kommer från hypotyreosen eller cancerbeskedet, men skit samma ...
Ringde vårdcentralen och bokade en läkartid. Jag fick prata med en jättegullig sjuksköterska som direkt förstod vikten av att jag så snart som möjligt skulle få träffa en läkare angående mitt besked. Jag fick en akuttid samma dag.
Fick beskedet om uppsatsen på universitetet också; Vi FÅR lägga fram den!! Woohooo!! DEN glädjen! Råkade bryta ihop inne på handledarens kontor också. Fan, det är ju stört omöjligt att inte göra det när man får frågan "Hur mår du?" ställd i rätt tonläge ... Det var kanske det bästa, trots allt. Nu vet ju min uppsatskompis hur det ligger till, och de har båda en förståelse ifall jag behöver lägga tid på läkarkontakter. Skönt.
Så, akuttiden med värdcentralsläkaren då ... Jag tog med min kompis som kunde hjälpa mig att ställa frågor och höra vad han sa. Jag fick i samma veva också provsvaret skriftligen. Rena grekiskan. Latinet, då ... Blir att plocka fram ordlistan från undersköterskeutbildningen.
Efter all anspänning från dagen är jag nu helt slut. Jag orkade inte med mera, utan gick upp i sängen redan vid 18. Har suttit och skrivit sen dess. Denna terapi! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar