Jag trodde det skulle vara lätt att trycka på "sänd", när jag väl formulerat brevet till syjuntetjejerna ... Tokigt.
Jag vet inte varför jag tvekar. Kanske för att jag är rädd att få frågor jag inte kan svara på. För jag VET ju liksom ingenting ännu. Jag tror det är det jag väntar på - att få min dom. Jag gissar att jag är rädd för att ge folk ett besked om att jag har cancer som de måste förhålla sig till, om jag liksom redan är frisk. För det kan ju vara så att tumören är helt borta redan, och att den var lokal utan spridning. Då ÄR jag ju frisk.
Man kan ju tycka att det inte är mitt ansvar att tänka på hur omgivningen tar emot mitt besked, men det är det ju. Jag vill ju inte skrämma upp dem i onödan (de som blir skrämda). Eller om det finns någon krake som blir ledsen, så är ju det också onödigt då. Så, jag gissar att jag själv lyckats analysera mina egna tankar och gett mig själv ett svar. Jag går ut offentligt med min situation när jag vet omfattningen lite mera. Så får det bli.
Tills dess nöjer jag mig med att berätta för de som frågar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar