Tv-besök

Efter det långa och givande samtalet med läkaren fick jag skynda mig hem för att hämta Edvin och ta emot besökarna från Stockholm. Reportern/regissören Annso och fotografen David, som gör Cancergalan tillsammans med Meter tv och Cancerfonden, skulle komma. Annso var ju på besök för någon vecka sedan, underbart härlig människa!

Jag hade stressat hela dagen, kändes det som, så när de kom var jag långt ifrån redo att bli filmad för tv. Håret otvättat och på ända, svettig och inte alls i kläder som jag vill visa upp inför offentligheten. Men men. Det lär ju bli värre på operationsdagen så det är lik bra att släppa fåfängan. Till och med gräva ner den.

De bar in sin utrustning, och det var mycket och stora grejer, ojoj. David började direkt att försöka hitta någon bra plats för intervjun, och det blev i vardagsrummet framför fönstret, med barnens kladdiga legobänk som bakgrund. Jojo, det gäller ju att visa upp det finaste man har ...

Annso satt bredvid kameran och ställde frågor. De kommer att klippas bort sedan, så bara mina svar kommer sändas. Det var lite svårt i början att försöka svara naturligt, men förhoppningsvis så gick det ganska bra. Jag lär sitta med skämskudde när det sänds ändå, man är ju aldrig helt nöjd med hur man formulerar sig. Och hur man låter på rösten. Och dubbelhakan. Och att kläderna sitter snett. Och att man flackar med blicken. Och att man glömmer bort att andas. Och att man ska försöka verka vettig. Fail. I sin iver att verka vettig förstärker man ju bara bilden av motsatsen. Dumt.

David förbereder kameran

Där skulle den stå

Extra dagsljus (uppe till vänster)

Mer extra dagsljus

Annso ska sitta utanför bild

Intervjun berörde allt från praktiska grejer till känslor och tankar. Det tog en knapp timme kanske, innan jag kunde ringa hem Jonas och barnen från farmor. Då gjorde vi i ordning inför middagen, med David och kameran hovrande runt oss. Barnen började spontanrita lite på mina sjukhuspapper, så vi fastnade med dem där de glatt förklarade vad de ritat. Edvin hade ritat så detaljerat och fint hur det såg ut vid intervjun, både jag Annso, David och kameran var med. <3

Barnen ritar på mina inskrivningspapper

David kollar så det inte speglar sig i fönstren

Edvin tittar nyfiket på

David var jättegullig mot barnen och lät Edvin titta i kameran

Edvin och David filmar

Annso äter lasagne

Sedan åt vi allihopa, med kameran rullande, förstås. Skumt. Till slut var Annso äntligen nöjd med de bilder de fått, så då dukade vi upp mat åt dem också så vi åt färdigt tillsammans. Efter det gick vi ut till lekplatsen i kvällssolen och tog lite exteriörbilder från området. Barnen gungade. Jonas gav dem fart. David kånkade på kameran och stativet. Annso gav direktiv. Jag satt och tittade på. Grannarna tittade ...

Annso och David regisserar avslutningsscenen

David förbereder avslutningsscenen när vi går in

Edvin hjälper till

Det var faktiskt riktigt roligt att ha de där härliga människorna hemma hos sig, och få höra lite om deras tidigare erfarenheter. Båda är mycket rutinerade har varit med vid många kända tv-program i olika kanaler. Tyvärr har fokus legat på mig, jag som så gärna velat höra mycket, mycket mera. Deras historier är mycket intressantare. Jag är lite less på att dra mig egen nu.

Slutligen filmade de lite när jag tittade på mitt ärr samtidigt som Jonas försökte natta två övertrötta och spralliga små prinsar. <3

För min del började förberedelserna då. Duschning och tvagning, förbereda det jag skulle ha med mig till sjukhuset (sur över att jag glömde hörlurar, dock). Duschningsproceduren är ju ett kapitel för sig. Bort med alla smycken. Duscha håret i desinfektionsschampo, skrubba kroppen med desinfektiontvål. Och om igen. Och rena handdukar, kläder, sängkläder. Och varva ner. Det har ju inte varit mitt bästa de senaste veckorna ...