Som alltid Alltid ALLTID, så återfår jag kontrollen igen precis sekunden innan jag bryter ihop på riktigt. Jag bråkade på barnen, stressade, grinade, krisade och irrationaliserade (finns det ordet?) över att jag hade så mycket kvar att göra på min opponering tills imorgon. Jag är lite för mycket perfektionist för mitt eget bästa. Både opponeringsdokumentet och powerpointen ska vara helt perfekt. Enhetligt och korrekt språk, enhetlig och korrekt formalia. Detsamma gäller kladdokumentet. Herrejösses, inte konstigt jag blir stressad. Varför ska jag sitta och rätta fel som respondenterna själva har struntat i? Jo, jag vill förstås aldrig göra något halvdant, jag gör alltid mitt bästa. Och lite till. Lämnar aldrig ifrån mig något jag inte är 100 % nöjd med. Inte konstigt att universitetstiden varit tuff ...
Men, barnen leker ute i lekparken, och jag har inte hört något ifrån dem så har fått mycket gjort redan. De verkade ha det roligt när jag tittade ut, så de har nog inte tagit någon skada. Skadan är nog min, för ju närmare avslutade studier jag kommer, ju större växer sig oron och ångesten över My Great Matter. Dålig kombination. Dålig.
Sista kvällen nu - sedan 100 % fokus på mig, och inte mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar