Efter en förmiddag på hudkliniken var det dags för del två i avslutandet av uppsatsen. Direkt från beskedet om att ett märke till ska tas bort, till utmaningarnas utmaning - framläggning.
Så, koppla ur sjuka Jena, hon som bekymrar sig för hur länge hon kommer leva. Koppla in glada, positiva och duktiga Jena, som om en dryg timme ska försvara sin (och framför allt duktiga uppsatskompisens) uppsats. Inga störande tankar nu. Fokusera. Lyssna på opponenterna, träng undan oron över det födelsemärket som ska tas bort. Kom på något bra försvar till opponeringarna, fundera inte på operationen. Hur ska jag komplettera? Hur kommer det att kännas på sjukhuset? Ja, forskningsfrågan var lite oklar, det var den. Men tänk om de inte analyserar portvaktskörteln under operationen? Ja, bra idé att förtydliga perspektiven. På sjukhuset kommer jag nog att känna mig ensammast på jorden. Motivera varför vi använt oss av meningstolkning? Mening. Malign. Låter de inte lite lika? Visst utvecklar vi deduktionen. Ska jag be om en lungröntgen också? Det ingick ju i rutinundersökningen förr ...
Högst oklara tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar