Jag är h-e-l-t lugn.
Det är alltså provsvaret från den utvigade excisionen, två borttagna födelsemärken och tre borttagna lymfkörtlar jag väntar på. Att få veta att det inte finns några förrymda cancerceller någonstans.
Jag har försökt att stressa upp mig genom att läsa om Malignt Melanom, om det nationella vårdprogrammet, om återfallsstatistik, om andras livsöden, om andras metastaser, om andras kamper genom cytostatikabehandlingar ... Trots en del dyster läsning finns det en sak som skiner igenom, och det är min egen goda prognos eftersom märket var så pass litet.
Hur jag än försöker förbereda mig för ett annat besked, så går det liksom inte. Och då slutar jag självfallet att förbereda mig. Där går ju gränsen för hur styv i korken man kan vara. Det är ju inte alltför långt till panik och ångest så det vore ju synnerligen korkat att tvinga in sig i ett sådant tillstånd så här mot kvällen.
Imorgon vet vi. Då får jag det bekräftat att jag är frisk och kan lägga min energi på annat!
Ska tänka på dig vid tre idag :-) Och hålla en liten tumme. . . . bara för att ;-) Kram, Stella
SvaraRaderaTack Stella! Allt pepp och alla tummar har hållit mig på bra humör i väntan på det goda beskedet. Det tackar jag emellertid min snälla kropp för. =) Stor kram!
Radera