Svullnaden och apelsinen

Efter operationen var jag i början öm, främst i såren men även innanför. Detta har successivt (men alldeles för sakta, frågar ni mig ...) blivit bättre, för att jag häromdagen skulle kunna gå och röra mig nästan som vanligt. Men, säg den glädje som varar för evigt ...

I förrgår upptäckte jag först att det var lite jobbigare än vanligt under armen, men kunde inte riktigt sätta fingret på vad. Kanske att det läkte och kliade. Kanske att förbandet släppt. Kanske att det fanns en svullnad, visade det sig sedan. Jag behövde i alla fall få det omlagt, igen. Så, jag ringde vårdcentralen. Det gick inte, som vanligt. Jag gick dit. Nästan med en klump i magen. De är trötta på mig ... 

Självfallet fanns det ingen tid. Om någon undrar, så betalar jag alltså 100 kronor per gång när jag ska lägga om, så det är inte så att jag spelar på deras goda vilja direkt. Och kunde jag, skulle jag självfallet hellre spara pengarna och göra det själv. Men efter mycket om och men så kom en sjuksköterska och kunde hjälpa mig.

Hon tittade lite, och kände lite på svullnaden också. Hon var bekymrad, men kunde inte säga vad det var, utan ville rådfråga en läkare. Hon ursäktade sig, sa att det bara var en kvar i tjänst så sent på eftermiddagen, och så gick hon iväg en lång stund. Jag hade ju precis sett "min" fantastiske läkare, så jag tänkte att det här går nog bra det ... Jag ville verkligen inte träffa honom, men jag tar ju hellre emot vård än inte, oavsett person, så ... 

Efter en lång stund kom hon tillbaka, själv. Han hade inte sett någon anledning att komma, utan gav henne instruktioner istället. Så länge det inte var rött, och jag inte hade feber, så var allt okej. Jag var inte orolig, bara nyfiken vad det var. 

Igår ringde jag post-op. ssk och fick veta att det troligen var lymfvätska som läcker. Det kan man tömma om svullnaden blir stor som en pingisboll, ungefär. Jag kände efter och konstaterade att det inte var så stort, och vi kom överens om att jag skulle ringa om det blev så. 

Senare på dagen kände jag att det växt, och ringde och berättade att svullnaderna nu var i storleksordningen prinskorv och babybel-ost. Då var det emellertid en annan sjuksköterska, och hon hävdade att jag skulle höra av mig om svullnaden blev i storlek av en apelsin. Inte en jättestor, utan en mittemellan. Inte jätteliten. Mandarinstorlek var okej.

Så, nu är jag så förvirrad att jag knappt kan fokusera på annat än hur stor en medelstor apelsin egentligen är.