Redan innan jag hade lämnat sjukhuset hade ljumsken börjat vätska, men ingen sa något om det så jag åkte hem. Jag hade inte haft några problem på sjukhuset, och inte heller ont. Först när jag var hemma insåg jag varför; jag hade liksom legat helt still i sjukhussängen. Uppe och gå och fungera som vanligt var en heelt annan sak ...
Vi åt lite jordgubbar och jag bloggade lite, det gjorde för ont att röra sig så mycket. När jag klev upp från stolen var det fuktigt i ljumsken. Oj, vad jag svettades, tänkte jag och bytte kläder.
Det var drop-in-fika på dagis idag, så vi gick dit tillsammans. Men jag upptäckte snart att det hade läckt från ljumsken till byxan också. Fräscht ... Jag stack över till vårdcentralen, hundra meter bort. Enklare än att ringa och boka tid, tänkte jag.
Kom dit och berättade för sekreteraren om min angelägenhet. Utskriven från sjukhuset under förmiddagen, och redan läckande operationssår. Fick till svar att det inte fanns någon som kunde hjälpa mig eftersom de var på möte till kl. 15. Jaha, möte.
Så, där stod jag med såret läckande ut genom byxan. Vajjert. Inte riktigt aktuellt att gå därifrån.
Inte helt kul ...
Hon erbjöd en tid 1,5 timme senare ... Vid det laget hade det nog svämmat över. Jag bad om något förband så jag åtminstone kunde lägga om provisoriskt. Hon meddelade att hon inte hade tillgång till sköterskornas utrustning, men lyckades leta reda på ett förband. Sedan lämnade hon mig och återgick till sitt jobb. Jorå tack, jag klarar mig ... väl ... då.
Jag klabbade bara fast förbandet utanpå det gamla, men det läckte snart igenom även detta. Gick tillbaka till dagis och väntade in tiden. Jonas och Arvid ledsnade och gick hem.
Fick komma till distriktssköterskan Marie-Louise, jättebra att ha att göra med. Hon hade jobbat med Lennart på HPK till och med. =) Hon bytte ut tre av förbanden, och lät två sitta kvar för infektionsrisken. Det gick bra, det gjorde inte särskilt ont och det blev återigen tätt. Och så länge jag tar det lugnt så vätskar det inte så mycket och gör mindre ont. =) Kanske inte är helt utan orsak jag är sjukskriven, när jag tänker efter ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar