Jag får ganska många frågor om märket som togs bort, och hur jag visste att det var elakt. Givetvis borde jag ha fotat det, för då hade ni förstått. Ett märke som man ser är elakt, otrevligt, dumt. Ett märke man inte vill ha på kroppen. Det riktigt sticker i ögona. Jag ska se om jag hittar några bilder från vintern, i somras fanns det i alla fall inte. Lägger ut ett par bilder som inte är mina så länge, tjyvlånat dem. =)
Det här är inte mitt märke, men faktiskt ganska likt.
Mitt var inte utstående, och lite mindre skillnad i färg.
Bild lånad från en blogg: coco-seo-img.blogspot.se
Det här är inte mitt märke, men faktiskt ganska likt.
Mitt var mindre. Bild från Örebro Läns Landsting.
"Snälla" födelsemärken. Oskarp kant, symmetriska och jämn i kanten.
Bild från Euromelanoma.
Förstår ni nu vad jag menar? De övre två märkena är inget man vill ha på kroppen, de sticker i ögonen, de är elaka och skarpa. Inte mjuka och vänliga som den nedre bilden.
Är ni fundersam - boka tid på vårdcentralen!
Nu är inte jag någon expert på något vis, men medan jag har läst och läst på nätterna har det utkristalliserat sig två bra sätt för att själv hålla kontinuerlig koll. Antingen att använda sig av A-B-C-D-E. Eller så letar man efter "den fula ankungen", ett märke som utskiljer sig från övriga.
A - asymmetri. Asymmetriska kanter, alltså att ena halvan av märket är olikt den andra.
B - borders. Kanterna är oregelbundna.
C - color. Oregelbunden färg.
D - diameter. Diameter större än ca 5 mm.
E - evolution. Förändring över tid.
Glöm inte bort hårbotten, i munnen, slemhinnor, mellan tårna och under fötterna när ni kontrollerar era märken. Man kan även få melanom i ögon och naglar, så får ni mörka fläckar i ögat eller mörka ränder på nageln, så kolla upp det.
"Den fula ankungen" är ett födelsemärke som sticker ut från de övriga. Det kan vara helt i sin ordning, men det kan också vara ett tecken på att något inte är som det ska. I mitt fall handlade det om att märket, som ett av massor av märken på min kropp, satt på ryggen som jag ytterst sällan ser. Men, så fort jag såg det i ögonvrån såg jag att något inte stämde. Så såg inte mitt kroppsmönster ut. Där ska det inte vara något märke. Speciellt inte ett som ser så elakt ut och sticker i ögona. Så till er som är oroliga över att ni inte skulle upptäcka ett extra märke på era redan prickiga kroppar - jodå, det gör ni. Ni vet bara inte om det, men ni har redan ett inetsat bildminne hur era kroppars prickmönster ser ut, och när det tillkommer en elaking, då ser ni att mönstret inte stämmer längre. Men, det förutsätter ju att ni faktiskt tittar på er själva med jämna mellanrum, förstås.
Så, vi kommer överens om att vi en gång i månaden tar fram linjal och ett hålat A4-papper, och studerar oss själva va?! Märken som är uppåt 5 mm, ungefär så stort som hålet i papperet, kan ni mäta och skriva upp på en lista. Nästa månad, samma visa. Leta märken i den storleken eller större, jämför med hålet i papperet och mät. När ni upptäcker förändringar jämfört med listan - ring vårdcentralen. =)
Så, vi kommer överens om att vi en gång i månaden tar fram linjal och ett hålat A4-papper, och studerar oss själva va?! Märken som är uppåt 5 mm, ungefär så stort som hålet i papperet, kan ni mäta och skriva upp på en lista. Nästa månad, samma visa. Leta märken i den storleken eller större, jämför med hålet i papperet och mät. När ni upptäcker förändringar jämfört med listan - ring vårdcentralen. =)
Nu kommer vi hitta Malignt Melanom så det står härliga till, sjukvården kommer att bli överbelastad, MM-statistiken kommer att skjuta i höjden, men - dödligheten kommer att minska!!
Mycket bra tips det där med hålat A4-papper. Tack för den!! Kan ju vara lite jobbigt att mäta ibland, men sätter man ett märke i hålet och fotar ser man säkert lättare om märket börjar ta större plats när man jämför fotona.
SvaraRaderaBeundrar dig för all tid du lägger ner med att ta redan på olika fakta och att du delar med dig. Kram, Stella
Tack för uppmuntran och fina ord, Stella!
RaderaJa, jag är själv intresserad av att veta så mycket som möjligt för att förbättra mina odds ifall jag mot förmodan skulle få tillbaka det. Dessutom vill jag dela med mig av det jag får reda på, så att alla kan ta del av det. Jag vill ju utrota skräpet för gott, och även om jag ensam har svårt att uppå just det målet, kan jag alltid kämpa för att minska förekomsten och dödligheten genom att sprida information och andras erfarenheter samt samla in pengar till forskning.
Kram Jenny